Damkommittén, numera damsektionen, bildades redan 1936 med Sonja Åberg som ordförande med fyra damer som medhjälpare. Klubbhuset var då inrymt i Zetterbergska villan, där allt var ganska provisoriskt ordnat. Enligt Sonjas dotter, Marianne Engström, var det många praktiska ting, som skulle avhjälpas t.ex. sy gardiner, hjälpa till att koka kaffe, bre smörgåsar och se till att allt såg trivsamt ut och så måste det propageras för att damerna skulle lära sig spela golf.
Glädjen blev därför stor, när klubben 1939 flyttade in i ett nytt hus och damerna fick ett ordenligt omklädningsrum. Där behövdes också en praktisk hand. Maud Lindqvist kom in i damkommittén 1939 och hon berättade att glas, porslin och bestick fick lånas när det förekom fester. Dessutom fick hon 15 kronor till blommor att smycka lokalerna med.
Under 40-talet fållades handdukar och syddes små flaggor som skulle vara numrerade. Flaggtävlingar var vid denna tid mycket populära.
Den första tisdagen i mars månad träffades man på klubben, fick ett glas sherry, åt middag för att därefter få information om säsongens tävlingar - sex stycken på våren och sex på hösten samt en tävling med deltagare från andra klubbar. Kvällen avslutades med litet bridge eller canasta.
Vid den tidens tisdagstävlingar åt man en lätt lunch kl. 11 med prisutdelning från föregående veckas tävling. Första start kl. 12 med startavgift på hela 2 kronor. Någon föranmälan behövdes inte, då man på den tiden inte var så många. All administration skötte man själva.
Herrarna var mycket generösa mot damkommittén, då man gav dem ett anslag på 300 kronor per år för representation. 1944 fick vi i damkommittén förmånen att ordna en extra stor damtävling med deltagare från andra klubbar. Oldboys skänkte då ett mycket vackert pris ”oldboys skål till damerna”, som tack för att man gick caddies åt dem vid Oldboys-SM som gick på Lidingö det året. Det fanns ju inga bagvagnar på den tiden. En av dessa caddies var Gunilla Runfelt-Skeppstedt, som vann priset för alltid året 1961.
1950-talet
Riktig fart på tisdagstävlingarna blev det inte förrän 1954, då Greta Christiernsson blev vald till ordförande. 1957 invaldes hon i klubbens styrelse som första kvinna, dock utan rösträtt. Under den här tiden delade ordföranden ut olika uppgifter till sina medhjälpare, så en blev kassör, en sekreterare och två fick ta hand om tävlingarna. Det bestämdes, att man skulle ha minst fyra sammanträden om året, som skulle protokollföras. I ett sådant protokoll kan man läsa, att ”vid vårträffen i mars 1957 beslöts, att bridge om möjligt skulle undvikas”. Man blev plötsligt mellan 20 och 30 deltagare i tisdagstävlingarna och anmälan måste därför göras på måndagen. Hur dåligt vädret än var, spelade man, vilket inte gjorts tidigare. Många klagade i början över, att de ofta måste spela med samma person. Ett nytt vandringspris, handicappriset, sattes upp för att sporra damerna till att förbättra sitt spel och på så sätt få lägre handicap. Detta upphörde dock 2007.
1960 & 70-talet
Det tillkom många tävlingar genom åren. 1963 startades ”Ladies over fifty” och damernas pris återkom, då juvelerare Gunnar Fahlström skänkte en silverskål. På tisdagstävlingarna satsade damerna på cocktailglas med klubbens emblem och dessa blev mycket populära. 1965 gjordes ändringar angående handicap och klassindelningar, vilka varit aktuella ända tills nu. A-klass 0-18, B-klass 19-28 och C-klass 29-36. I ett protokoll från 1966 finns ettönskemål, att damerna ej tillbringar mer än 4 timmar runt banan på sina tävlingar.
En stor insats gjordes under vintern 1974, då Gunilla Skeppstedt och Inger af Klercker tapetserade om vårt damrum till allas belåtenhet. Herrarna i stora styrelsen blev så imponerade, när resultatet visades, så damerna fick pengar i ”efterskott” för tapetkostnaderna.Året 1979 blev arbetsamt, då klubbhuset byggdes om och damerna fick en arbetsbarack som omklädningsrum i parkeringsdungen. Dessutom var säsongen väderleksmässigt nog så besvärlig.Året efter flyttade damerna in i ett stort och väl tilltaget omklädningsrum med bra sanitär utrustning.
2000- talet
Låt oss nu ta ett långt skutt fram i tiden och se hur damgolfen och damsektionen på LGK fungerar på 2000-talet under Marianne Anderbergs (1999 – 2005), Gunilla Hård af Segerstads (2005– 2011) och från 2011 Sylvia Herrlins tid som ordföranden i Damsektionen. I och med det nya seklet infördes många förändringar. Golfadministrationen sköttes mer och mer via Golfens IT system (GIT). Anmälan, tävlingsresultat och hcp-ändringar gjordes via dator. LGK och damsektionen kunde via hemsidan lämna information om tävlingar, nyheter och resultat. Detta innebar ny utmaning för sektionen och tävlingsledarna. Verksamheten är självfinansierad - startavgifter och sponsorer är de tillgångar som sektionen förfogar över för tävlingsverksamheten.
Tävlingsverksamheten
Successivt har antalet tävlingar utökats. Fram till år 2011 spelades det damtävling varje tisdag. Sektionen har också varit framgångsrik att få många sponsorer, de flesta hemmahörande på Lidingö. Utöver de vanliga tisdagstävlingarna spelades matchtävlingar, tävlingar med vandringspris, utbytesspel med andra klubbar och vår nationella damdag för A‑klassen. Under LGK:s ombyggnadsperiod arrangerade damsektionen flera 18‑halstavlingar på närliggande golfbanor.
Tävlingar
De mest uppskattade tävlingarna har varit de s.k. middagstävlingarna som spelades sista tisdagen i månaden och då med generöst sponsrade prisbord. Mycket populära var de tävlingar som sponsrades av Akademibokhandeln och som även innebar att damerna fick lyssna till en kåserande gäst i samband med middagen. Tyvärr har denna sponsring upphört fr.o.m. 2009. Flaggslaget har också varit en uppskattad tävling då ICA Larsberg/Kvantum presenterar ett överdådigt prisbord.
En annan tävling som länge funnits är Ladies Invitation då varje LGK dam inbjuder och spelar bästboll med en väninna från annan klubb. Nya lagtävlingar förutom en ny tävling i Solheim Cup-form har tillkommit sedan 2010. En tävlingsform som återkommit under senare år är eclecticöver hela säsongen. Golfsäsongerna inleds alltid med en Vårträff oftast med tillhörande mannekänguppvisning och avslutas med lagtävling som t.ex. Höstvals samt höstmöte med prisutdelningar för säsongens matcher.
Matchtävlingar
För att ge våra tävlingssugna A-damer mer matchträning tog Gunilla Skeppstedt initiativet år 1991 till att starta en ”stegtävling” där alla möter alla i matchspel. Senare inpå 2000-talet kompletterades detta med ”Alla möter Alla” för B- och C- klasserna. Varje klass kämpar om ständigt vandrande vandringspris. Erasmietavlan var en utslagstävling till vilken Karin Pantzerhielm under 2000-talet skänkt två tavlor. Damernas Pris – en tävling som har sitt ursprung från 1936. Från början var målsättningen att gynna yrkesarbetande damer och därför fick den endast spelas en lördag/ söndag. Det kravet är nu borttaget och Damernas Pris ändrades 2003 från utslagstävling till 36-hålstävling. Tävlingen har inte spelats på flera år pga. för få anmälningar men här hoppas vi att intresset ökar igen. Tävlingen ”Young Ladies over Fifty” som nu har ändrats till ”Young Ladies over Forty” har också gamla traditioner. Den har spelats i 50 år.
Utbyte med andra klubbar
1995 startade matchtävlingarna mot Kevinges damer – två möten per år, hemma och borta. Priset hade skänkts av Kevinge. År 2006 avslutades detta utbyte då Kevinge hade svårt att ställa upp med tillräckligt antal deltagare. Vandringspriset vanns slutligen av LGKs damer.
År 2000 startades liknande matchtävling mot Täby GK. Priset var en färgrik glasskål i fattigmanssilver designad av Catti Åselius. Tävlingen spelades under sju år slutade oavgjord och i särspelsmatch påföljande år tillföll priset Täby GK. Både Täby och LGK var ense om att fortsätta med tävlingsutbytet med ett nytt vandringspris - Wretmansskålen – designad Jonas Torstensson. Tävlingen ska pågå i sju år.