Här skall vi presentera några av klubbens profiler och vi börjar med Leif Olsson som träffat Åke Envag. Åke har författat följande berättelse:
LEIF OHLSSON - DOLD "MAKTHAVARE" INOM GOLFEN
För det stora flertalet av klubbens medlemmar är det nog ett okänt faktum att vi i våra rullor har en medlem med flera maktpositioner inom golfen. Förklaringen är dels att Leif Ohlsson, som det handlar om, genom sin profession är ytterst lämplig för uppgifterna, dels att Leif inte gör eller känner något behov av att göra något väsen av sina uppdrag.
Leif Ohlsson 64 år, är utbildad på GIH (Gymnastik- och Idrottshögskolan) och 1970 utexaminerad gymnastikdirektör. Därutöver är han pol mag. med studier i samhällsplanering och statskunskap. Under studieåren sysslade han med flera sporter och nådde sina största framgångar inom handbollen. Han representerade mestadels Lidingö SK under 60-70-talet då handbollen på Lidingö var nationellt stark.
Fram till 1978 arbetade han som gymnastiklärare på flera skolor inom Lidingö. 1978 anställdes Leif på Bosöns Folkhögskola med ansvar för idrottslinjen. Det var i den egenskapen som LGK:s dåvarande intendent och PGA (Professional Golfers Association) Sveriges kanslichef Christer Lindberg och David Johnstone (LGK-pro) fick upp ögonen för Leifs kapacitet och pedagogiska förmåga. PGA i Sverige var vid den här tiden en ganska liten och outvecklad organisation, men med Christer Lindberg som visionär och pådrivare blev det snart fart på ruljangsen.
Christer insåg bl a tidigt behovet av utbildning och någon slags auktorisation för PGA-medlemmarna för att få bedriva utbildning inom golfen. Han gav mer eller mindre Leif i uppdrag att utforma ett utbildningsprogram för PGA. Leif, som börjat spela golf 1972, var ju idrottsfrälst och "golftokig". Han nappade och började med sin rektors goda minna skissa på ett program. Han tog kontakt med Peter Chamberlain, ordförande i PGA:s utbildningskommitté, och en annan pro Mike Kennedy. Dessa var då kända och väletablerade pron i Sverige. En av Leifs kollegor, Lars-Erik Sandler anslöts också främst p g a sina kunskaper inom det idrottspsykologiska området.
Utbildningens upplägg blev nu något helt annat än vad som dittills hade bedrivits. Nu blev det ett mycket bredare innehåll än bara golfteori. Psykologi, fysisk träning, ekonomi, marknadsföring, administration var några exempel.
1980 var det hela färdigt för den första kursen. Det blev åtta veckors studier med avslutning våren 1981. Då utexaminerades den första svenska kullen av auktoriserade PGA-medlemmar.
Avslutningen var förlagd till S:t Cyprien i Sydfrankrike, som på den tiden var ett populärt resmål för infrusna svenska golfare. Bland de då utexaminerade kan nämnas Henry Reis (just det, Annika Sörenstams huvudtränare), Mikael Sorling (PGA Sveriges nuvarande kanslichef),
Göran Näslund ( som under några år jobbade på LGK, nu på Viksjö GK), P-A Brostedt (en av Sveriges första Tourspelare).
NÅGOT NYTT INOM GOLFEN
Detta var något helt nytt inom golfen i Europa. Informationen om utbildningen spreds och nyfikenheten från andra länder blev stor. Under åren 1982 - 1996 medverkade Leif till att bygga upp en omfattande golfskoleverksamhet i PGA´s regi. Detta kom att innebära tjänstgöring i sex olika länder under 33 kurser. Under samma tidsperiod utvecklades också tränarutbildningarna i snabb takt med hjälp av många goda krafter från Bosön och PGA:s egna led. Framgången kan främst tillskrivas Christer Lindberg (initiativtagaren) och Leif Ohlsson (pedagogen). Men det här blev intressant nog, inte bara en framgång för PGA utan även för Bosön. Genom rektorns förståelse för Leifs insatser är sedan flera år golfen Bosöns största kund!
Utbildningarnas innehåll har i dag utvecklats betydligt och anpassats till nya behov och standards. Huvudman för utbildningen har sedan 1982 SGF, Svenska Golfförbundet varit i samverkan med PGA, vilket givit möjlighet till statliga bidrag och samarbete med idrotten. Utbildningen har under åren bytt namn och förkortas numera TU, vilket står för Svensk Golftränarutbildning.
LEIF - EN HÖJDARE INOM PGA
Den som följt golfens utveckling under de tre senaste decennierna vet att svensk golf och svenska pron blivit mycket uppmärksammade. Detta är naturligt genom att medias uppmärksamhet huvudsakligen riktas mot spelarna. Vad som däremot är mindre bekant är att svenska PGA-företrädare nått höga positioner inom internationella organisationer. PGA Sveriges f d och tyvärr bortgångne kanslichef Christer Lindberg var vid sin bortgång President för PGA Europa. I styrelsen för denna PGA-enhet sitter i dag såväl Mikael Sorling som Leif Ohlsson. Sedan 2004 är Leif ordförande för PGA Europas Education Committee - en följd naturligtvis av hans framgångar inom utbildningsområdet. Intressant med den här kommittén är dess sammansättning av representanter från åtta olika länder i Europa.
Inom världsgolfen finns en grupp som kallar sig G 9-gruppen (jämför med industriländernas G 8) bestående av världens nio ledande golfnationer. Att lilla Sverige ingår i denna grupp är något för oss svenska golfare att vara stolta över. I styrelsen för G 9 sitter såväl Leif Ohlsson som Mikael Sorling.
En annan enhet med PGA Europa och R&A (Royal and Ancient Golf Club of St Andrews) som huvudmän kallas Golf Development Group. Denna grupp tilldelas operativa uppdrag i hela världen för att stödja eller utveckla spelare eller tränare. Ordförande för denna grupp är Leif Ohlsson.
The Royal and Ancient Golf Club of St Andrews har regler, utrustning och golfsportens utveckling (bl a banutveckling) som sitt ansvarsområde. Ibland får Leif i uppdrag att företräda även denna ärorika klubb inom utbildningsområdet.
RYDER CUP- BÄSTA BEVISET PÅ FRAMGÅNG
Om nu någon undrar eller efterlyser bevis på att PGA Europas satsningar på utbildning verkligen burit frukt så pekar PGA-folket gärna på Ryder Cup, Solheim Cup och framgångarna på de internationella tourerna. Alldeles speciellt gärna erinrar man om Ryder Cup 2004 på Oakland Hills i USA. Värre utskåpning än den yankees då utsattes för har ju aldrig upplevts i modern tid. Som PGA-observatör gick Leif Ohlsson, tillsammans med dottern Maria, omkring på Michiganbanan och njöt av tillställningen, som slutade 19,5 för Europa mot 8,5 för USA. Minns f ö att Europas kapten Bernhard Langer hade två svenska pron som assistenter nämligen Anders Forsbrand och Joakim Haeggman.
Naturligtvis minns man också gärna senaste Solheim Cup matchen, som 2003 spelades på Barsebäck. Den matchen blev förresten inte bara en framgång för Europas spelare utan också för Sverige som arrangörsland.
GOLFUTBILDNING - EN HELTIDSSYSSELSÄTTNING
Som läsaren säkert börjar förstå har Leif fullt upp med utbildningsjobb. När det nu 2006 blir dags för Leif att pensionera sig från Bosön håller han på att med PGA Europa förhandla sig fram till ett treårsavtal för att hinna och orka med alla uppdrag och resor. Ett uppdrag han väntas jobba med är ett PGA-evenemang (Teaching and Coaching Conference) som skall äga rum i oktober 2006 i Malmö med ca 1200 deltagare.
Under årens lopp har Leifs namn dykt upp i många internationella sammanhang. Roligt att berätta är att han tre gånger fått företräde hos olika länders idrottsministrar för att delge sina erfarenheter av idrottsutbildning. England, Skottland och Ryssland har haft sådana besök av Leif.
Medaljens baksida med alla dessa uppdrag är enligt Leif de många och ibland långa resorna. Men medaljen har också en framsida. "Jag får ju spela en massa berömda och fina golfbanor" säger han, förmodligen för att retas med en golfbanesamlare som undertecknad.
Åke Envang
FAKTA OM LEIF OHLSSON
Född: 1941
Bor: Sedan födseln på Lidingö
Familj: Hustru och två döttrar. Dottern Maria spelar ibland för LGK:s damlag.
Yrke: Idrottslärare på Bosön
Medlem i LGK: Sedan 1972
Hcp: 11,7
LGK-uppdrag: Styrelseledamot 1987-1990
Juniorkom under 10 år varav tre som ordf.
Torsten Hérnod
Då Stockholms Golfklubb 1933 flyttade från Sticklingebanan till Kevinge var starka krafter i rörelse för att en ny golfklubb skulle överta Sticklingebanan. Lidingö Golfklubb stiftades därför samma år och dess förste ordförande blev Torsten Hèrnod. När Torsten Hèrnod tillfrågades om han ville bli ordförande i den nya klubben svarade han att visst kunde han ställa upp åtminstone under dess första tid. Denna första tid blev ganska lång, i själva verket sjutton år under vilka han med lugn och säker hand förde ordförandeklubban.
1961 spelades golfklubbens första stora 72-hålstävling som fick namnet Torsten Hèrnods Minne. En välförtjänt honnör till den ordförande, som betytt så mycket för golfklubbens tillkomst och utveckling.
Gunnar Arenander (1983)
Leslie W Hickman, tränare 1936-1956
Året var 1936 och styrelsen i Lidingö Golfklubb sökte en ny professional. Man annonserade, bl a i engelska tidningar och fick inte mindre än 90-talet svar. Det var god tillgång på engelska proffs på den tiden och populärt att söka sig utomlands. Efter noggrant studium av de olika kandidaterna valdes Leslie W Hickman, assistant pro vid Falsterbo GK.
Less Hickman var en sympatisk och behaglig person och dessutom en duktig lärare. Han blev därför snart mycket anlitad och lärde väl känna klubbens medlemmar. Han hade gått i den hårda engelska proffsskolan och visste sin plats i klubben. Så småningom påverkades han givetvis av den mer ”demokratiska” svenska stilen men höll ändå alltid sin gamla stil som yrkesman.
Det som kanske mest uppskattades hos Less var hans villighet att hjälpa till på olika områden i anslutning till hans uppgifter som tränare och innehavare av shopen. Då det gällde tävlingar, starttider och ansvaret för caddies - en betydelsefull kategori på 30- och början av 4O-talet - ställde Less alltid upp så långt hans tid medgav. Och han var inte den som höll på regelbundna arbetstider. Han kom tidigt och gick hem sent vardag som helgdag. Han blev som en hustomte - en fast punkt i det virrvarr som ofta kan uppstå i en livaktig golfklubb.
Tage Moberg (1983)
Harry Fakt, tränare 1953-1984
Harry blev pro redan vid 20 års ålder på Kevinge och blev så småningom assistent till Leslie Hickman på Lidingö. Han arbetade inom LGK 1947-51 och från 1957 till sitt frånfälle. Åren 1963 – 1984 var han förste pro på klubben. Harry var också mycket framgångsrik som golfspelare. 1948 var han tillsammans med Arne Werkell från Stockholms GK de första svenskar som deltog i British Open. Året var 1948.
Under åren 1951-1955 tävlade Harry på amerikanska procirkusen, dock utan större framgång. Tio gånger under åren 1956 -1968 representerade Harry Sverige i World Cup, vilket innebar att han dessa år var en av de två bästa prospelarna i landet.
Eric Runfelt
Även om Harry Fakt var vår bäste spelare under 1947, så var Erik Runfelt den i särklass bäste amatören i klubben med hcp 3. Erik Runfelt var en utomordentligt skicklig golfspelare. Teknisk, lugn och säker. Det var en upplevelse att få spela i en fyrboll tillsammans med honom, om man fick den förmånen, och jag vet att Erik på äldre dagar speciellt gillade den spelformen. Vad han också tyckte om var att skriva om golf. Tillsammans med Sven Olof Blomqvist och Rafael Sundblom från Kevinge startade han 1946 tidskriften ”Svensk Golf” och i den skrev han gärna och mycket om detta outtömliga ämne. Än idag träffar man på gamla golfare, som tycker att t.ex. Eriks hål-för-hålreferat av SM-finaler var mästerliga. Att Erik Runfelt med sin stora auktoritet även skulle ägna sig åt administrativa uppgifter var naturligt. Han var sekreterare i LGK i några omgångar från 1939 t.o.m. 1958. Påföljande år fick klubben sin första heltidsanställda intendent, Dag Sunden-Cullberg, och Erik blev sekreterare i SGF.
Per Ivar Hellgren (1983)
Lennart Leinborn
Lennart som tjänstgjorde vid Stockholmspolisen, hade vuxit upp på Lidingö och, som många Lidingögrabbar på 30-talet, burit klubbor och slagit bollar på golfbanan. Sedan blev det handboll och friidrott icke utan framgångar, och när han tog upp golf 1948 gick det rakt framåt. Redan samma år vann klubbmästerskapet för herrar. Han kunde boka in ett flertal mästerskapstecken och landskampssegrar.
Per Ivar Hellgren (1983)
Gustaf Adolf Bielke
I mitten på 50-talet anställdes G.A. av Hans Schröder och flyttade till LGK från SGK. G.A. tävlade oerhört mycket och framgångsrikt även nere på kontinenten. Liksom Leinborn vann han flera SM och landskamper och även några utländska mästerskap. Tyvärr drabbades G.A. vid några tillfällen av besvärliga skador och där- för har han sedan mitten av 60-talet haft svårt att hänga med i konkurrensen.
Per Ivar Hellgren (1983)
Liv Forsell
Från G.A. Bielke är steget inte långt till den mest framgångsrika och internationellt mest kända golfspelare, som fostrats på Lidingöbanan, nämligen Liv Forsell. För Liv var det höjden av lycka, när hon fick dra åt G .A. Hon inspirerades att utveckla det korta distinkta klippet ner på bollen, som är så karakteristiskt för dem båda. Men Liv nöjde sig inte med att gå caddie. 1959 blev Liv medlem på riktigt och spela skulle hon och vinna.
Snart hade hon höjt damdagstanternas pulsfrekvens åtskilligt, och via KM för damer 1961 och JSM 1962 var hon mogen för landslaget 1962 och för sitt första SM 1963. Hennes framgångar därefter är nästan omöjliga att hålla reda på, men de 10 VM-starterna och en semifinalplats och en finalplats i British Ladies måste ändå sättas högst.
Per Ivar Hellgren (1983)
David Johnstone, tränare 1963-2007
David Johnstone som kom till Lidingö GK 1963 som 3:e pro. Dåvarande 1:e pron på klubben Alec D Kemp, som kände Davids pappa, träffade David i Skottland och berättade då för honom att det fanns ett ledigt jobb på Lidingö GK.
David föddes 1942 strax intill golfbanan i Tayport strax söder om Dundee i Skottland och kom alltså som 21-åring till Sverige. Davids pappa spelade golf och David lärde sig tidigt, precis som sina 4 syskon, spela golf på Scotscraig Golf Club. Scotscraig Golf Club är för övrigt den 13:e äldsta golfklubben i världen, bildades redan 1817.
David stannade i första vändan bara 1 år på klubben innan han flyttade till Ipswich i Suffolk. Redan ett år senare var han emellertid tillbaka på klubben igen, nu som 2:e pro. Tack vare en stark personlighet och en hemtrevlig svengelsk dialekt blev han snabbt en känd profil som gick hem både i styrelserummet och på drivingrangen. När Lidingös dåvarande pro Harry Fakt gick i pension 1985 tog David över som headpro, en befattning som han sedan hade till sin pensionering 2007. Det blev hela 43 år som pro på Lidingö golfklubb. David blev 2007 Hedersmedlem i Lidingö Golfklubb.
Efter sin ”pensionering” fortsatte David att arbeta för klubben. Davids kunskaper om golfspelets villkor, hans alltid lika trevliga sätt och hans personkännedom gjorde honom till ovärderlig del av Caddiemasteriet, älskad av alla inte minst barn och ungdomar.
Anders R & Leif Å (2015)
Jan-Erik Björkström
Jan-Erik Björkström eller Janne Björkis som han kallas i dagligt tal växte upp på Lidingö och började spela golf på klubben redan som junior.
Med sina 22 år i klubbens styrelse (1979-2000), merparten av åren som vice ordförande, är han en av dem som suttit längst i styrelsen i klubbens historia. Under alla dessa år fungerade han dessutom som ”arbetande” ordförande i bankommittén. Jan-Erik sågs nämligen mycket ofta arbeta handgripligen på banan och som ledare för en grupp frivilliga medlemmar sågades och röjdes det i skog och ruffar, främst under ett stort antal vintrar på 80-talet.
Han satt under åren 2006 till 2008 med i Banbyggnadsgruppen som stod bakom genomförandet av den omfattande ombyggnaden av vår bana. Jan-Erik Björkström blev 2001 Hedersmedlem i Lidingö Golfklubb.
Efter det att han för några år sedan sålde sitt företag och ”pensionerade” sig ser man honom så gott som dagligen, från tidig morgon, fortsätta med sitt ideella arbete på banan. Han har genom sin skicklighet som golfspelare och sin personlighet haft ett stort inflytande på klubbens goda utveckling genom åren.
Leif Å (2013)